darkniallhorand.blogg.se

Många har frågar mig om den här novellen e från wattpad. Svaret e JA. Själva historien tillhör 1dsnowflake och originalet finns på tumblr.

Previously on Dark Niall:

 "POLICE!!"

  Niall tittade på mig och svor lågt. Vi båda visste att det var några som hade tagit med sig droger till festen. Niall tog tag i min arm drog upp mig från soffan.

 "We need to run" sa han medan han höll hårt i min arm och drog med mig ut.

Vi sprang ner för gatan och försökte att inte bli upptäckta av poliserna. Det gick inte direkt bra. Jag lyckades trampa snett och skrika av smärta när jag föll och kände hur det sved i foten. Niall vände sig omför att hjälpa mig upp. Han bar upp mig i brud-stil och fortsatte springa med mig i famnen. Polis sirenerna bakom oss fick mig att rycka. De hördes tydligare. Man kunde höra poliserna ropa.

”Horan! We know that´s you. Stop!”

”Shit” svor Niall lågt. Jag har inte tid att fråga honom hur poliserna känner honom. Men samtidigt är jag inte förvånad över att någon som Niall är inblandad med poliserna. Jag förstår inte hur Niall tänker springa ifrån en polis bil med en tjej i famnen, men han sortsätter att springa på gatan. Han svänger sedan in i någons tomt. Poliserna fortsatte att ropa tills de förstod att det var lönlöst. Niall sprang förbi fem hus innan han släppte ner mig vi någons trä-staket. Jag var rätt säker på att vi var vid trädården. Niall var tyst. Han lyfte upp min fot på hans knä och undersökte den.

”Well, I don´t think you did anything serious”

“Gee thanks doc!” sa jag lite oförskämt.

”Hey, no need to be rude! I saved your ass. Twice!”

“Thank you” mumlade jag. Han stirrade retsamt på mig.

”How did that cop know you?”  Fick jag ut. Hans ögon föll ner till marken.

”It´s not my the first time i run in with the cops. Don´t worry, I didn´t kill somebody. I just got caught stealing and smoking shit”. Jag market at than tittade på mig igen. Tillslut reste han sig upp.

”I think we are safe” sa han innan han hjälpte mig upp. Han hade lagt armen om min midja undertiden som vi var på väg mot en parkbänk. Efter att jag satt mig ner, ringde Niall hans kompisar så att de kunde hämta oss. Efter bara några minuter ser jag en gammal bil komma. Niall puttade in mig i bilen. Såå... jag har tvingats in i en bil med totala främlingar... smart Lillie

Bilen var full efter att jag och Niall hoppat in. Jag var mellan Niall och en av hans vänner och det fanns redan någon som satt i frammsätet och såklart någon som körde.

"Hey sexy" sa killen brevid mig. Han var tydligt full och  hans röd-sprängda ögon stirrade ner på mig. 

"Hey Jeff, you can just drop her att my house tonight" sa han till Jeff som körde bilen, samtidigt som han la sin hand på mitt ena lår. Innan jag kunde göra något, slog Niall bort hans hand.

"Hands off" morrade han. Jag kunde känna hans kropp spännas brevid mig.

"I didn´t know she was yours, Horan"

"I´m not!" spottade jag fram.

"Oh you" skrattade killen och la handen på mitt lår igen.

"I said, hands off!!" Nialls röst var som vasst is.

"I wouldn´t make him man, Elliott" varnade killen som satt på passagerarsätet. Elliott höll upp händerna i försvarsposition

"Just trying to have some fun"

"Not with her" morrade Niall. Man kunde nästan höra hans tänder gnissla. Men Elliott hånskrattade lågt innan han tog bort sin hand igen. Jag kände Nialls arm runt min midja, men jag klagade inte. Ärligt talat, hade jag valt Niall istället för Elliott. 

När vi äntligen parkerar vid ett hur hjälpte Niall mig ut. Det var inte förrän bilen hade åkt iväg, som jag märkte att det här huset trolighvis var Nialls. Mina förrer var som planterade på gatan.

"Are you comming?" frågade Niall. Jag skakade på huvudet.

"I´m not goin in your house" sa jag och försökte ta ett steg bakot.

"Lillie. Get in the damn house" sa han hårt. Trots hans hårda ton, stod jag fortfarande still.

"It´s either you come in yourself, or I make you" och än en gång, rörde jag mig inte. Då kom Niall och bar upp mig i brud-stil och gick till dörren med mig kämpandes för att komma ner. Även om det var svårt med en svullen vrist. Han la mig ner på soffan och låste sen alla dörrarna. Paniken växte i magen. Jag var inlåst i ett hus med någon som troligtvis knarkare. Fint!

"Stay" sa han innan han gick in i sitt rum. Jag lyssnade såklart inte. Istället gick jag upp och försökte öppna ett fönster, men den rörde sig inte ur fläcken. Exacly what I wanted. Jag hörde Nialls steg närma sig och jag rusade till soffan. Men som den klumpiga person som jag va, snubblade jag på min egna fot och föll. Igen. Niall hittade mig på golvet och hjälpte mig upp. 

"Dammit Lillie, I told you to stay." morrade han i mitt öra. Han la mig i soffan och räckte mig några kläder.

"Put these on"

"I´m not staying here"

"Put them on Lillie"

"No!" spottade jag fram.

"If you don´t, I´ll put them on for you" flinade han. Jag suckade och gick till badrummet med kläderna. Jag kollade noga så att jag låste dörren, innan jag bytte om till Nialls kläder. När jag var klar gick jag ut och han stod där lutad mot väggen och det fick mig att rycka till.

"Jesus, you scared me" väste jag. Han flinade.

"Sorry babe,you know, you look real fit in my clothes" jag himlade med ögonen och rodnade när jag gick förbi honom påväg till soffan. Om han skulle ha mig som fånge här, tänker jag inte låta honom komma nära mig. Jag hade precis gjort mig bekväm i soffan när jag kände att någov var framför mig, så jag öppnade ögonen. Niall. 

"You´re sleeping in the bed" befallde han.

"No" sa jag som ett envist barn.

"I´m not giving you a choice" han kom närmare och fyfte upp mig på hans axel. Jag skrek åt honom att släppa ner mig, men han lyssnade såklart inte. Han la mig ner på sängen och så fort jag försökte komma upp, la han armarna om min midja så att jag inte kunde smita iväg.

"You can´t keep me here" fräste jag.

"I can, but I won´t. Not for ever anyways " Jag försökte kämpa ifrån hans grepp men han höll mig bara hårdare. Tillslut gav jag upp och suckade. Jag gjorde migsjälv bara tröttare iallafall. 

"See you in the morning, prinsess" sa Niall innan han somnade. Jag på andra sidan kunde inte sova. Jag var fångad i någon främlings armar, inlåst i hans hus och bar hans kläder. Mitt huvud fylldes med många tankar och frågor i en timme innan jag äntligen inte kunde hålla ögonen öppna längre. Tanken på att jag vet att jag inte kommer kunna fly från honom drev mig till vansinne. Och det värsta av allt är att jag samtidigt inte är säker på att jag verkligen vill smita.

Va tycks?? MInst fem kommentarer för nästa kapitel// Danni